Idag har vi fixat lite med att utrusta Vilhelm inför dagisstarten. Det känns lite som om man ska sätta honom ensam mitt i svenska fjällvärden i ösregn i en vecka.

Det är ganska trixigt att köpa skor till någon som inte går själv. Vilhelm verkar mest konfunderad över varför han ska ha massa klumpiga prylar på fötterna. Han tittar misstänksamt på dom och prövar om de går att ta av. Hittills har han mest varit barfota i sommarvärmen. Vi kände oss osäkra på vilka skodon som funkade bäst så det blev fyra (!) par tillsist. "Skor", lätta kängor i två olika storlekar och ett par gummistövlar.

Hamnade sedan på IKEA för att köpa flyttlådor. Hela familjen åt massor av köttbullar med potatis och sås och efteråt. Sedan började jag få akut ont i magen som svår mensvärk eller föda barn-värkar. Jag ville gråta, började nästan hyperventilera och blev rädd eftersom jag vet vad det beror på. Cancersmärtor. Rusade ut till bilen, IKEAs labyrintsystem kändes enormt irriterande, körde hem och tog värktabletter av olika typ. Nu känns det bra igen, men det var otäckt. Det är mycket psykiskt. Mensvärk och föda barn-smärta är positiv, men det är inte detta.

Men om en vecka, jag LÄNGTAR, så packar jag väskan för att lägga in mig. Och vad som än händer, så är det helt klart att tjocktarmstumörens dagar är räknade. Snyltaren har sju (7) dagar kvar. Jag upprepar, sju. Sju, sju, sju...