Livet kunde vara sämre. Det jag drömt om börjar hända. Jag har inte cancer, jag måste inte hänga på ett sjukhus, jag har lagt min oro i en liten ryggsäck på översta hatthyllan och där ligger den bra. Träden börjar slå ut, det börjar bli vår. Snart sitter jag på den där stranden.

För några timmar sen när jag och Ville satt i soffan och tittade på teve ryckte grabben blixtsnabbt tag i mina glasögon och ena bågen gick av. Ping! Mina gamla glasögon ligger förmodligen i en flyttlåda allra längst in i förrådet. Linser har jag inte haft på år. Tejp då? Nä, mina glasögon är sådana här tunna grejer, tejp funkar inte. Johans linser då - han har ju nästan samma dåliga syn som mig? Nä, kanske inte så bra att låna andras linser.

Jag får kila iväg till optikern imorgon och se om han har nåt på lager. Men det slår mig att för några månader sedan var jag helt övertygad att jag aldrig skulle nånsin känna mig irriterad över nån sån liten grej mer. Men skrämmande nog så börjar jag kanske transfereras in till mitt vanliga jag igen.  

 

lotta

19 april 2008 23:40

ooo vad härligt det later! du skriver sa himla fint och verkligen rakt pa sak träffande!! kram pa dig och hoppas aldrig ryggsäcken trillar ner igen fran hatthyllan!!

http://www.gottablandat.wordpress.com

 

Karin

23 april 2008 22:22

Hej maria!

Det var roligt att ses idag på yogan! Du verkade så glad och det kändes verkligen att du lagt oron på hyllan - helt rätt! Och du... Ta ett glas vin eller två för mig där borta i Italien... Kram Karin

http://kalu.blogg.se

 

Emma

7 maj 2008 14:19

Sugen på att starta eget? missa inte tävlingen!

http://emmaafuppsala.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Storebror Vilhelm leker med Duplo i sitt rum. En morotskaka står i ugnen. Lillebror sover under ett fårskinn på uteplatsen.   Två år har gått sedan beskedet att jag hade en tumör stor som en hand i magen. Och nu är jag är mammaledig igen. Lil...

  Jag har inte - fortfarande inte - cancer mer!   Efter jag hade fått beskedet hos den allvarlige kirurgen gick jag upp på röntgenavdelningen för att leta efter ett halsband jag glömde där när jag gjorde lungröntgen för två veckor sedan. (En gång lä...

Idag har jag varit på Spec-MVC, allt är bra med bebisen och miljön runt den. Jag behöver inte gå där mer förrän i juni, jag är en ganska normal gravid kvinna helt enkelt. Tarmarna och livmodern var tydligen två "helt olika saker" enligt doktor Karin....

På semester i Essaouira, Marocko, februari  2009.   Det har gått lång tid sedan jag skrev mina senaste inlägg. Jag har tänkt att jag ska blogga, men jag har plötsligt inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Men jag ska fortsätta. Bloggar man p...

  Under de senaste två och ett halvt åren har jag delvis blivit försörjd av samhället. Först var jag mammaledig i ungefär femton månader. Min mammaledighet var helt underbar - en otroligt lycklig tid i mitt liv. Den började med en okomplicerad gravid...