Det går allt längre mellan inläggen. Livet börjar bli som förut. Det kan gå timmar utan att jag tänker på cancer. Cancer börjar kännas overkligt. Men jag är förvånad. För några månader sedan, när jag var mitt uppe i det, så trodde jag att cancern för alltid hade ändrat mig. Jag trodde att jag aldrig mer skulle irritera mig över småsaker eller oroa mig över ovästentliga saker. Att ha cancer var lite som att gå på en drog - i stormens öga är det helt lugnt, liksom. Alla färger blev starkare och alla upplevelser väldigt stora. Klyschan säger att efter cancern så ändrar man sin syn på livet. 

Men snabbare än jag anat börjar jag fungera ungefär som förut.  

 

Karin

19 maj 2008 21:36

Hej Maria!

Känner igen mig i din beskrivning. Jag börjar redan känna att mitt vanliga jag smyger sig på. Det känns skönt.

Hoppas att Italien var underbart skönt! Ses vi nästa onsdag? Hälsningar Karin

http://kalu.blogg.se

 

Karin

21 maj 2008 19:59

Hej!

Skrev en kommentar här igår, den verkar inte "ha kommit med". Ja, ja... Tack för tipdet om boken "Baby Cool", jag har lånat den på biblioteket tidigare, den är verkligen toppen! Jag lånar den gärna ifall du kan avvara den under en kortare period :o)
Har legat genomförkyld i två veckor därav frånvaron på yogan. Hoppas vara på benen till nästa onsdag! Vi ses! /Karin

http://kalu.blogg.se

 

DJ

22 maj 2008 19:57

En nåd att stilla bedja om. Att allt blir ungefär som förut. Alltid !
Villes GM

 

lotta

13 juni 2008 22:25

Hej Maria. Har drabbats akut av tjocktarmsc. är 41 år och har en liten son på 2, 5. har inget på lever och lungor med ska nu, om någon vecka påbörja en cellgiftb. De har opererat mig och plockat bort ca 80 cm tarm. Är ledsen och gråter mest jämt eftersom det bara är fem veckor sedan allt hände. Nu ska jag läsa din blogg.
maila mig gärna på lotta.gray@aller.se

http://www.vimmelmamman.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Storebror Vilhelm leker med Duplo i sitt rum. En morotskaka står i ugnen. Lillebror sover under ett fårskinn på uteplatsen.   Två år har gått sedan beskedet att jag hade en tumör stor som en hand i magen. Och nu är jag är mammaledig igen. Lil...

  Jag har inte - fortfarande inte - cancer mer!   Efter jag hade fått beskedet hos den allvarlige kirurgen gick jag upp på röntgenavdelningen för att leta efter ett halsband jag glömde där när jag gjorde lungröntgen för två veckor sedan. (En gång lä...

Idag har jag varit på Spec-MVC, allt är bra med bebisen och miljön runt den. Jag behöver inte gå där mer förrän i juni, jag är en ganska normal gravid kvinna helt enkelt. Tarmarna och livmodern var tydligen två "helt olika saker" enligt doktor Karin....

På semester i Essaouira, Marocko, februari  2009.   Det har gått lång tid sedan jag skrev mina senaste inlägg. Jag har tänkt att jag ska blogga, men jag har plötsligt inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Men jag ska fortsätta. Bloggar man p...

  Under de senaste två och ett halvt åren har jag delvis blivit försörjd av samhället. Först var jag mammaledig i ungefär femton månader. Min mammaledighet var helt underbar - en otroligt lycklig tid i mitt liv. Den började med en okomplicerad gravid...