lyx

Alla inlägg under januari 2008

Av Maria - 31 januari 2008 12:51

Idag skulle jag fått cytostatika, men behandlingen skjuts upp en vecka på grund av för lågt antal vita blodkroppar. Det är inte alls ovanligt, men oroar mig ändå lite. På sätt och vis skulle jag gärna gå omkring med en cytostatikapump. Att få behandling är lite som en tröst, att något görs. Jag antar att jag drabbats av Stockholmssyndromet igen. Att jag börjar tycka om min kidnappare eftersom det är min trygghet.


Nadir är det vackraste cancerrelaterade ord jag stött på. Det kommer från arabiskan, och är motsatsen till zenit, alltså där solen står som lägst. I cancervärlden är det termen för när blodkropparna ligger som lägst efter en cytostatikabehandling. Efter en behandling går värdena ner, för att sedan förhoppningsvis gå tillbaka till utgångsvärdet inför nästa behandling.


Nadir. Som en liten oas i öknen där man dricker kryddigt te ur mönstrade små glas.  

ANNONS
Av Maria - 21 januari 2008 12:30



They say the world must end somehow,
They say the end's not far from now;
I think they're wrong,
Don't worry your life away,
Start living for today,
Don't think about tomorrow.

And if the lights go out on all of us,
In just a year or two.
And if the sky falls down like pouring rain,
Then I'll be here with you.
I'll go down with you.


(Katie Melua)


ANNONS
Av Maria - 15 januari 2008 23:23


”Det händer inte mig.
Jag tränar och lever sunt. Försöker hålla tider och är bra på att säga förlåt.

Det kan inte hända mig.
Äter för det mesta rätt mat och är nästan aldrig förkyld. Sårar inte med avsikt och är ärlig mot mig själv.
Men så hände det mig.
Och där står man som ett fån. Som om någon tittar på mig och mitt liv och hånler. Riktigt flinar åt allt jag vill göra och planerat. Spottar och stampar på mina drömmar och min framtid.
På bara några minuter hade hela livet vänts upp och ner. Ingenting som jag planerat skulle någonsin bli som jag tänkt mig. Smärta, sorg, vrede och frustration blev snabbt mina nära vänner. Likaså orättvisan. Folk mördar varandra, våldtar barn och slår sina fruar och så får jag cancer. Jag som inte ens svär högt...”


Utdrag ur musikalen "Det händer inte mig", manus och regi Julia Mjörnstedt. Julia fick diagnosen coloncancer för ett år sedan, 21 år gammal. Hon skrev en musikal som spelas t.o.m denna helg i Frölunda kulturhus. Bra jobbat!


Av Maria - 13 januari 2008 00:17


I Uppsala har jag stött på en typ av klotter eller vandalisering av det offentliga rummet som gör mig lite glad när vintervädret är regn och plus tre grader. Stickat och broderat klotter! Det är också ganska harmlöst eftersom saneringen knappast är särskilt besvärlig.


Jag har stött på en instickad lyktstolpe. Inspirationen kommer troligen från gruppen Stickkontakt.

Av Maria - 10 januari 2008 23:31


Hur mår du? Ända sedan augusti har jag haft svårt att svara bra på frågan. Innan jag fick cancer trodde jag att människor som hade cancer av någon anledning skulle må sämre än andra, åtminstone att de skulle må sämre än innan de fick diagnosen. Men det verkar faktiskt inte vara riktigt så, det här är riktigt, riktigt komplicerade grejer.


Jag behandlas i och för sig för cancer, vilket oroar mig. Men mitt övriga liv mår ju bra. Och om jag ser tillbaka på tiden sen augusti så, nej, den har inte varit sämre än någon annan tid i mitt liv. Jag och J och vår lillgrabb har haft det som nästan ingen har - massor av tid med varandra. Vi hann äta frukostar, läsa tidningen, lära oss var näsan satt, traska runt på stan och göra små ärenden i lugn och ro, ta en espresso. Och till skillnad från världen runt omkring så hade jag i och för sig ett stort problem - men å andra sidan försvann samtliga alla andra mindre problem. Kanske är det nån slags pyskologisk princip som det finns ett snyggt namn för - att summan av problem alltid blir ungefär densamma.


Forskare och hälsoekonomer försöker mäta livskvalitet med hjälp av olika frågeformulär. Det finns generella formulär, och sjukdomsspecifika. Innan varje läkarbesök får jag besvara ett antal frågor på en datorskärm (t.ex. Har din sjukdom hindrat dig från att utöva dina hobbies?, Har du mått illa?). Efteråt skrivs ett papper ut med olika staplar. Där kan jag se min livskvalitet jämfört med genomsnittsnorskens (förmodligen är formuläret utarbetat i Norge). Förra gången hade jag en exakt norsk livskvalitet. Jag tänkte mig en glad norrman på tur i solskenet på Glittertind och tänkte att det inte kan vara så illa ändå.


Jag tar sedan med pappret till läkaren som genast lätt kan se var patientens problem ligger. Jag tror faktiskt inte idén är helt dum, men naturligtvis måste man även prata med människan.


Ekonomer kan titta på nya läkemedel och räkna ut kostnaden i kronor per intjänad livskvalitetsenhet. Låter lite konstigt kanske, men hur ska man göra?  


När jag pluggade ryska på gymnasiet så fick vi lära oss tre svar på frågan "Hur mår du?" (Kak djela). Bra (charasjå), normalt (normalna) och sådär (tak sebje).







Av Maria - 7 januari 2008 21:36


Vi letade efter en sistaminuten till Kanarieöarna, men det var helt fullt, så det blev att stanna hemma. Därför har vi minisemestrat idag. Minisemestern bestod av flera timmars äventyrsbadande med Vilhelm tills han däckade på en bambumatta och hans föräldrar i lugn och ro kunde äta en japansk tempuramiddag. Ett smart upplägg (alltså kombinationen bad/ sömn), som ni andra småbarnsföräldrar säkert redan kommit på.


Jag älskar att resa, men att stanna hemma har också sina fördelar:

-Man är åtminstone klimatsmart.  

-Man slipper gå upp okristligt tidigt och hänga i taxfreeshoppar bara för att få tid att gå fast man inte är intresserad av parfym

-Man kan åka hem och hämta saker man glömt.

-Eftersom man inte behöver spendera pengar och tid på resa och boende, får man massor av pengar och tid att lyxa med.

-Det är rätt skönt att sova i sin egen säng ändå.


-Börja dagen med hotellfrukost. Man behöver inte bo på hotell för att äta frukost. Semestern känns genast längre.

-Utlandet kan lätt hittas i ens egen hemstad. Ryssar älskar av någon anledning Fyrishov, där fanns många pälsar i entrékön och skyltar på ryska. Vid mataffären vid Sivia torg kan man köpa väldigt goda, sega pistagekakor från Iran.

-Bädda med rena lakan så känns det mysigt att krypa ner på kvällen.


Av Maria - 3 januari 2008 23:01

Ordet cancer är - med all rätt - oerhört laddat. Därför cirkulerar sånt här crap på Facebook:


"Det kan man jo ikke lade være med at sende videre...!

Hi, my name is Amy Bruce.

I am 7 years old, and I have severe lung cancer . I also have a large
tumour in my brain, from repeated beatings Doctors say I will
die soon if this isn't fixed, and my family can't pay the bills.
The Make A Wish Foundation has agreed to donate 7 cents for every time
This message is sent on.
For those of you who send this along, I thank you so much, but for
those who don't send it, what goes around comes around.
Have a Heart, please send this.
Please, if you are a kind person, send this on.
PLEASE HIT FORWARD BUTTON NOT REPLY BUTTON.

YOUR'S FAITHFULLY,
AMY BRUCE
amy.bruce@makeawish.com
".


Det finns ingen möjlighet att en seriös organisation skulle adminstrera sina fondpengar på detta sätt. Det finns heller ingen möjlighet för organisationen att se hur många gånger mailet sänds vidare. Mail av denna typ har andra syften, och det finns bättre sätt att stödja cancerdrabbade än att forwarda mail.


Make A Wish Foundation är en amerikansk välgörenhetsorganisation som låter barn med livshotande sjukdomar få sina önskningar uppfyllda. På hemsidan har de lagt ut en varning för Amy Bruce-brevet, som började cirkulera för snart tio år sedan. När jag ändå var där så surfade jag runt och läste vad barnen hade önskat sig. På typiskt amerikanskt manér upphöjs 4-åringen som önskat träffa påven till ett litet helgon i besökarnas kommentarer.


Klassiskt crap av annan typ kan man hitta på www.zervital.se.


Uppenbarligen blir ett antal svårt sjuka frestade att inhandla ett fotbad för att bota sig, annars skulle hemsidan inte finnas.


"Det är allmänt känt bland läkare, sedan 1937, att C-vitamin kan "bomba sönder" alla cancersjuka celler. Det finns nu t.ex en klinik i Ungern, som använder tiotusen milligram C-vitamin per dag(!), som verkar med ovanligt bra resultat. Enligt Med. Prof. Tamás Dávid som leder projektet, att nu jobbar tvåhundra onkologer med C-vitamin metoden i Ungern endast.


Svampceller förnyas genom cellfördelning fyra-fem gånger snabbare än vanliga människoceller. Sporer och enzymer, som kan ta sig genom cellväggarna tar med sig den ökade celldelningstakten till vanliga celler. Detta resulterar i en abnormal förökning av både mänskliga och svampceller vilket leder till en ansamling av celler som i det påtvingade samarbetet börjar massproducera gifter lokalt i vävnaden. En tumör uppstår.


Eftersom allas hälsosituation är unika oerhört komplicerade, sök gärna kontakt via e-mail eller telefon för en gratis personlig rådgivning."


Nix.

Av Maria - 1 januari 2008 12:40


Det sämsta var att jag hade cancer. Det bästa var att vi fick veta det. 

Presentation

Omröstning

Vad är lyxigast, något som man behöver damma eller något som man upplevt?
 En sak
 En resa

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
  1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2008 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Besöksstatistik

Följ bloggen

Följ lyx med Blogkeen
Följ lyx med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se