Idag har vi fixat lite med att utrusta Vilhelm inför dagisstarten. Det känns lite som om man ska sätta honom ensam mitt i svenska fjällvärden i ösregn i en vecka.

Det är ganska trixigt att köpa skor till någon som inte går själv. Vilhelm verkar mest konfunderad över varför han ska ha massa klumpiga prylar på fötterna. Han tittar misstänksamt på dom och prövar om de går att ta av. Hittills har han mest varit barfota i sommarvärmen. Vi kände oss osäkra på vilka skodon som funkade bäst så det blev fyra (!) par tillsist. "Skor", lätta kängor i två olika storlekar och ett par gummistövlar.

Hamnade sedan på IKEA för att köpa flyttlådor. Hela familjen åt massor av köttbullar med potatis och sås och efteråt. Sedan började jag få akut ont i magen som svår mensvärk eller föda barn-värkar. Jag ville gråta, började nästan hyperventilera och blev rädd eftersom jag vet vad det beror på. Cancersmärtor. Rusade ut till bilen, IKEAs labyrintsystem kändes enormt irriterande, körde hem och tog värktabletter av olika typ. Nu känns det bra igen, men det var otäckt. Det är mycket psykiskt. Mensvärk och föda barn-smärta är positiv, men det är inte detta.

Men om en vecka, jag LÄNGTAR, så packar jag väskan för att lägga in mig. Och vad som än händer, så är det helt klart att tjocktarmstumörens dagar är räknade. Snyltaren har sju (7) dagar kvar. Jag upprepar, sju. Sju, sju, sju...

 

DJ

11 september 2007 12:49

Jag hjälper dig hata ihjäl den med allt jag har, och nu är det 6 dgr kvar tills den är borta för evigt.
Kramar Eva DJ
Snart får vi se lilla Ville när han går i sina gyllene skor !

http://?

 

Lena

12 september 2007 12:12

Hej vännen. Jag känner med dig och din smärta o ångest! Bara 7 dagar kvar!!!
Tack för din härliga komm hos mig om att lyxa till det lite....och vi hade en ljuvlig helg!
Kram

http://www.cancerkriget.blogspot.com

 

Anna Löfstrand

12 september 2007 23:24

Hej vännen! Vad glad jag är att du ringde och att jag fick den här adressen. Det är kul, intressant, och hemskt om vartannat, men du skriver om det på ett roligt och allvarligt och begripligt sätt. Du är BRA! Jag beundrar dig. Mycket. Och jag längtar också tills på onsdag. Och om jag får vill jag gärna åka och hälsa på dig sen! Puss på kinden från lilla a

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Storebror Vilhelm leker med Duplo i sitt rum. En morotskaka står i ugnen. Lillebror sover under ett fårskinn på uteplatsen.   Två år har gått sedan beskedet att jag hade en tumör stor som en hand i magen. Och nu är jag är mammaledig igen. Lil...

  Jag har inte - fortfarande inte - cancer mer!   Efter jag hade fått beskedet hos den allvarlige kirurgen gick jag upp på röntgenavdelningen för att leta efter ett halsband jag glömde där när jag gjorde lungröntgen för två veckor sedan. (En gång lä...

Idag har jag varit på Spec-MVC, allt är bra med bebisen och miljön runt den. Jag behöver inte gå där mer förrän i juni, jag är en ganska normal gravid kvinna helt enkelt. Tarmarna och livmodern var tydligen två "helt olika saker" enligt doktor Karin....

På semester i Essaouira, Marocko, februari  2009.   Det har gått lång tid sedan jag skrev mina senaste inlägg. Jag har tänkt att jag ska blogga, men jag har plötsligt inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Men jag ska fortsätta. Bloggar man p...

  Under de senaste två och ett halvt åren har jag delvis blivit försörjd av samhället. Först var jag mammaledig i ungefär femton månader. Min mammaledighet var helt underbar - en otroligt lycklig tid i mitt liv. Den började med en okomplicerad gravid...