Ovan toppflaggan på Kebnekaises sydtopp. Positiva affirmationer.

Igår var vi riktigt glada, jag var nog lite speedad. Sen kom lite av en backlash. Jag insåg att det fortfarande är besked som ska väntas på och beslut som ska tas. Att det tar tid. Att jag kan få leva med detta ett tag. Att man inte vet allt än.

Men i morse ringde telefonen, innan vi ens hade hunnit gå upp. Det var läkaren från igår som hade en tid till mig. Nu ser mitt preliminära schema ut såhär:

Fram till operationen: Sova ut på mornarna, äta, försöka ha det bra. Att starta upp ärenden på jobbet känns inte meningsfullt.

18 september: Inläggning på kirurgen

19 september: Operation, halva tjocktarmen snittas bort och skarvas ihop

20-21-22??? september: Ligger kvar tills det är dags att åka hem

Tumören och omkringliggande lymfkörtlar m.m skickas till patologen. Efter två veckor får jag besked om tumörens stadium och om den spritt sig till lymfkörtlar etc. Beroende på detta väljer man tilläggsbehandling (cytostatika, strålning?). Till så unga personer som mig ger man ofta sådan behandling oavsett.

Jag har blivit sjukskriven till slutet av oktober, men skulle det vara så att jag kan/ vill jobba tidigare går ju det.