Ovan toppflaggan på Kebnekaises sydtopp. Positiva affirmationer.

Igår var vi riktigt glada, jag var nog lite speedad. Sen kom lite av en backlash. Jag insåg att det fortfarande är besked som ska väntas på och beslut som ska tas. Att det tar tid. Att jag kan få leva med detta ett tag. Att man inte vet allt än.

Men i morse ringde telefonen, innan vi ens hade hunnit gå upp. Det var läkaren från igår som hade en tid till mig. Nu ser mitt preliminära schema ut såhär:

Fram till operationen: Sova ut på mornarna, äta, försöka ha det bra. Att starta upp ärenden på jobbet känns inte meningsfullt.

18 september: Inläggning på kirurgen

19 september: Operation, halva tjocktarmen snittas bort och skarvas ihop

20-21-22??? september: Ligger kvar tills det är dags att åka hem

Tumören och omkringliggande lymfkörtlar m.m skickas till patologen. Efter två veckor får jag besked om tumörens stadium och om den spritt sig till lymfkörtlar etc. Beroende på detta väljer man tilläggsbehandling (cytostatika, strålning?). Till så unga personer som mig ger man ofta sådan behandling oavsett.

Jag har blivit sjukskriven till slutet av oktober, men skulle det vara så att jag kan/ vill jobba tidigare går ju det.

 

Isabelle

5 september 2007 07:52

Hej! Nu har jag läst runt lite på din blogg och hela tiden finner jag känslan av styrka och positivism. Du kommer att klara det här!!! Se till att fylla på med så mycket måbra-saker du bara kan innan operationen.
Jag håller tummarna och skickar mängder med styrkekramar.

http://www.humleochdumle.se

 

Gunsan

5 september 2007 12:28

Hej Maria! Nu har du fått en till som läser och följer din blogg.Jag tror att det är toppen att skriva av sig, men själv är jag ingen stjärna på datorn, så blogg hade nog min man fått sköta, och då förlorar ju det hela sin mening. När jag fick min bröstcancerdiagnos, lusläste jag bl a Pysans blogg och vips fanns det någon mer som gått igenom samma sak och konstigt nog kändes det lite lättare. Jag skickar lite positiva tankar Kram gunsan

 

Elin

5 september 2007 14:31

Åhhh, Maria! Bara titeln på ditt inlägg gör ju att man riktigt hör hur du tänker besegra den besten!

Jag håller tummarna för att fler positiva besked och att du kommer hålla lugnet och fortsätta vara så här positiv.

Många kramar

 

Pysan

10 september 2007 20:35

Yes.. ge den där knölen vad den behöver....

Kram Pys..

http://pysan.wordpress.com

 

Trude

15 september 2007 18:49

Det her skal gå så bra, Maria! Jeg kommer en tur til Uppsala etter operasjonen for å besøke deg. Jeg tenker masse på deg og familien din og er veldig glad for at du har så mye støtte rundt deg...

Stor klem fra Trude:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Storebror Vilhelm leker med Duplo i sitt rum. En morotskaka står i ugnen. Lillebror sover under ett fårskinn på uteplatsen.   Två år har gått sedan beskedet att jag hade en tumör stor som en hand i magen. Och nu är jag är mammaledig igen. Lil...

  Jag har inte - fortfarande inte - cancer mer!   Efter jag hade fått beskedet hos den allvarlige kirurgen gick jag upp på röntgenavdelningen för att leta efter ett halsband jag glömde där när jag gjorde lungröntgen för två veckor sedan. (En gång lä...

Idag har jag varit på Spec-MVC, allt är bra med bebisen och miljön runt den. Jag behöver inte gå där mer förrän i juni, jag är en ganska normal gravid kvinna helt enkelt. Tarmarna och livmodern var tydligen två "helt olika saker" enligt doktor Karin....

På semester i Essaouira, Marocko, februari  2009.   Det har gått lång tid sedan jag skrev mina senaste inlägg. Jag har tänkt att jag ska blogga, men jag har plötsligt inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Men jag ska fortsätta. Bloggar man p...

  Under de senaste två och ett halvt åren har jag delvis blivit försörjd av samhället. Först var jag mammaledig i ungefär femton månader. Min mammaledighet var helt underbar - en otroligt lycklig tid i mitt liv. Den började med en okomplicerad gravid...