På semester i Essaouira, Marocko, februari  2009.

Det har gått lång tid sedan jag skrev mina senaste inlägg. Jag har tänkt att jag ska blogga, men jag har plötsligt inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Men jag ska fortsätta. Bloggar man på tjocktarmscancer och kommer till min blogg så ska man kunna se vad som hände sedan. Hur livet går vidare. Och livet går vidare. Bättre än så. Livet har blivit liven.

Jag är gravid i vecka 17, med beräknad förlossning 23 augusti 2009. Ungefär ett år och tre månader efter att jag opererat bort en tumör stor som en hand ur magen så börjar ett litet liv växa i samma jäkla mage. En mage i händelsernas centrum, minst sagt.

Detta var inget jag ens vågat hoppas på. Jag är också förvånad över att vi ens vågade. Men tydligen så tänker man inte särskilt rationellt när man har haft cancer. Man har känslan att man faktiskt inte kan styra över allting och att det är bäst att passa på att leva när man kan. Och visst kan jag tycka att jag är modig, men den som verkligen är modig är J. J tar hela risken, inte jag.

Det är oerhört stort att vara gravid igen. Det är inget jag tagit för givet. Jag ser framför mig hur jag ska göra segertåg genom sjukhuset efter förlossningen - genom akuten, kirurgen, vårdavdelningen, onkologen, upp till canceryogapatienterna...i slow motion...med min bebis i famnen och med bakgrundsmusik som i en film. Jag funderar på tidningsannonsen...vad brukar dom skriva..."vårt lilla mirakel har kommit". Vad skriver då vi?

Och så mitt i all lycka och vardagen så är TVÅ ultraljud inbokade i kalendern under mars. Ett är nästnästa vecka, det är rutinultraljudet av bebisen (fast vi har redan tjuvkikat två gånger). Ett var igår. Det var ultraljud av min lever. Jag bad att inget få veta. Man måste styra upp saker och ting litegrann, man kan inte få viktiga besked hipp som happ av läkare man inte känner som inte vet vad de ska säga. Men det är klart - jag kunde ju bett honom berätta om beskedet var positivt.

Hur som helst så kände jag mig lugnare efter än innan. Om det var något så spelade han bra.

 

DJ

19 mars 2009 18:54

Hej Vad underbart allt kan bli. Härlig bild på er båda. En rolig nyhet till. Strössel har fått 4 kattungar som just öppnat sina ögon, och väntar på besök av lille Ville & Co. Allt väl Kramar från Gudmor

 

Elisa

20 mars 2009 11:31

Hej,
Vad kul att se dig på bloggen igen. Såg din kommentar på musikfröken och knallade vidare hit. Stort grattis till den väntade tillökningen. Ser fram emot bebisultradjud rappoter istället i framtiden.
Kram
Elisa

 

lotta

24 mars 2009 17:22

vilken underbar nyhet!!! grattis grattis!! Då har du BF 3 dagar efter mig ;-) Vi hoppas på fullgångna bebisar denna gången va!!! kramar i massor!

http://www.gottablandat.wordpress.com

 

MH

24 mars 2009 21:34

Bra, Bra, bra. Att vara kompis med livet och möjlighetrna. Barnen måste ut och det är nog många som vill födas, vackert att han växer i din mage. Det renar nog atmosfären endel med, de är ju magiska, nyfödda människor...

 

lisette

30 mars 2009 11:28

hallå där :) ta en titt i min outlet, har just nu 15 plagg/skor/accesoarer kvar ;) kanske finns det något för din smak och i din storlek :)

Http://lisettee.blogg.se/outlet --> de är direkt adressen till outleten !!

Kram!

http://lisettee.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Storebror Vilhelm leker med Duplo i sitt rum. En morotskaka står i ugnen. Lillebror sover under ett fårskinn på uteplatsen.   Två år har gått sedan beskedet att jag hade en tumör stor som en hand i magen. Och nu är jag är mammaledig igen. Lil...

  Jag har inte - fortfarande inte - cancer mer!   Efter jag hade fått beskedet hos den allvarlige kirurgen gick jag upp på röntgenavdelningen för att leta efter ett halsband jag glömde där när jag gjorde lungröntgen för två veckor sedan. (En gång lä...

Idag har jag varit på Spec-MVC, allt är bra med bebisen och miljön runt den. Jag behöver inte gå där mer förrän i juni, jag är en ganska normal gravid kvinna helt enkelt. Tarmarna och livmodern var tydligen två "helt olika saker" enligt doktor Karin....

  Under de senaste två och ett halvt åren har jag delvis blivit försörjd av samhället. Först var jag mammaledig i ungefär femton månader. Min mammaledighet var helt underbar - en otroligt lycklig tid i mitt liv. Den började med en okomplicerad gravid...

  Precis som jag för ett år sen var tvungen att starta upp en massa "cancergrejer" så håller jag nu undan för undan på och nedreglerar dom. Jag väntar på en kallelse att ta ut porth-a-kathen. Idag så städade jag i badrumsskåpet - bort med Fragminspru...