Med ett badrum som ser ut som ovan är det kanske inte så konstigt att man gillar badhus och spaanläggningar. Det är alltså ingen tvättstuga ni ser utan ett badrum. Tidigare fanns ett badkar, men vi fick ta bort det för att pressa in en tvättmaskin. Som tur är finns lyxigare alternativ.

Centralbadet i Uppsala är en oas. Softad belysning, mörkt trä, ljusgult-turkost-rött, skiffergolv. Liten varm bassäng med "kyrkfönster" i olika färger, perfekt för stretching, ångbastu (Med skylt: Diabetiker, se upp! Het ånga vid golvet) och Uppsalas snyggaste utsikt över domen från stora bassängen. Inga barn.

Pris: 32,50 kronor per besök om du köper tiokort (annars 45 kr). Jämför gärna med kommunala Fyrishov, som kostar exakt det dubbla.

Centralbadet i Stockholm ligger på Drottninggatan. Bassängen här är ganska liten, men stilen är original art noveau. Det finns även en liten trång, varm, ångig bar-bubbelpool-restaurang-ångbastu. Jag var där en fredag eftermiddag och after work-faktorn/ svensexefaktorn var nästan tveksamt hög.

Pris: 110-150 kr beroende på när du kommer.

Jag vill gärna skriva om boken "I trygghetsnarkomanernas land" av överläkaren i psykiatri David Eberhard. Men vad gör boken i en blogg om lyx? Jag funderar. Men hur lyxigt blir egentligen livet om man knarkar trygghet och hela tiden är orolig?

Jag har spanat lite i bloggvärlden vad folk tycker om Eberhard, och han väcker reaktioner. Antingen är det "David Eberhard är min man!" eller så är det ett uppgivet "Inte konstigt att psykvården fungerar så dåligt när David jobbar där..." Vad handlar då boken om?

Eberhard anser att vårt överdrivna behov av trygghet och kontroll av alla möjliga och omöjliga faror i praktiken gör oss allt räddare och snart helt livsoförmögna. Vi kan inte kontrollera allt, och måste lära oss leva med det. Vi gör inskränkningar i våra liv för att söka minska risker som är så små så att de är helt försumbara. Vi kan inte bedöma proportionerna i olika typer av faror, vilket i sig är farligt. Våra myndigheter får sig en rejäl smäll, som uppmuntrar till det här beteendet. När mindre katastrofer inträffar, så klarar vi inte av det. Vi söker psykologhjälp för att flickvännen eller pojkvännen gjort slut, vilket gör att de som skulle behövt vården inte kan få den.

Jag ler när Eberhard beskriver hur han ringer till några babyaffärer och frågar om han kan använda en tio år gammal bilbarnstol till sitt barn. När stolen som kom tvåa i Vi föräldrars bäst i test är lite halvfarlig är det ungefär samma sak att lägga sitt spädbarn på motorhuven som att plocka fram en stol med 90-talsteknik till det dyrbaraste man har. Då ryser man när man tänker på att man själv föddes på 70-talet, tänk att man överlevde...

Boken upprepar sig gång på gång, men jag tycker den är tänkvärd. Det handlar inte om att ta onödiga risker, det handlar om att tänka själv så att man inte missar det som verkligen är farligt och själva livet bara för att man sitter där och knarkar trygghet.

Pris: 37 kr (pocket)