Vi lämnade Vilhelm på dagis och åkte till kirurgen, något nervösa. Av för mig oförklarig anledning så blir man visad in i ett tomt koloskopirum där man får sitta och stirra på de otrevliga instrumenten och på Aco Glidslem i tio minuter medan man nervöst väntar på livsavgörande besked. Efter några minuter öppnas en dörr, man rycker till, men där är bara en sköterska i gröna plastkläder som letar efter något utan att hälsa på oss. Hon ser ut mer som en koinseminatör än som någon på ett sjukhus.

Så kommer han, tarmcancerexperten. Jag hade tänkt mig att han genast skulle säga "Tadaa, grattis, det ser bra ut!" Det gjorde han inte, istället småpratade han en kvart-tjugo minuter för att förvissa sig om att jag visste skälet till att jag var där. Det visste jag. Han påpekade att jag var för ung för att ha "en gammal mans sjukdom". Det visste jag också. Han undrade om jag verkligen ville delta i studien. Det ville jag. Han sa att min tumör var avancerad, med det menade han att den var stor. Det visste jag. Men han sa också att den var ganska snäll, inte den snällaste, men långt ifrån den elakaste. Jag tänkte på Bamse, "Om man är stor måste man vara snäll". Han ville skriva en remiss för en onkogenetisk utredning. Det var okej. Sen lite i förbigående knappade han på datorn och sa "Jaha, levern utan anmärkning, lungorna utan anmärkning". 

Älskade lungor och lever, bästa betyg i uppförande och ordning! Grattis!

NED - No evidence of disease! Im moving into Nedville - today!

Visst, man kan oroa sig för nästa sexmånaderskontroll redan idag. Men först är det en påsk, en resa till Brännö utanför Göteborg, en resa till Italien, en sommar, och massa, massa annat.

Jag vet inte vad en onkogenetisk utredning eventuellt kan ge, men detta är en sjukdom som är väldigt, väldigt behandlingsbar i tidiga skeden. Det är inte som att veta att man har Huntingtons, om det nu är något genetiskt. Jag håller er uppdaterade.

När vi skulle hämta Ville så smög vi lite för att spana in vad han egentligen gör på dagis. I "snöstormen" så gick han omkring i sina galonisar och skyfflade sand. Han klättrar själv upp i tornet och tog rutschbanan ner. Han satte sig på cyklen och ville cykla iväg, men än når han inte tramporna.