Vi lämnade Vilhelm på dagis och åkte till kirurgen, något nervösa. Av för mig oförklarig anledning så blir man visad in i ett tomt koloskopirum där man får sitta och stirra på de otrevliga instrumenten och på Aco Glidslem i tio minuter medan man nervöst väntar på livsavgörande besked. Efter några minuter öppnas en dörr, man rycker till, men där är bara en sköterska i gröna plastkläder som letar efter något utan att hälsa på oss. Hon ser ut mer som en koinseminatör än som någon på ett sjukhus.

Så kommer han, tarmcancerexperten. Jag hade tänkt mig att han genast skulle säga "Tadaa, grattis, det ser bra ut!" Det gjorde han inte, istället småpratade han en kvart-tjugo minuter för att förvissa sig om att jag visste skälet till att jag var där. Det visste jag. Han påpekade att jag var för ung för att ha "en gammal mans sjukdom". Det visste jag också. Han undrade om jag verkligen ville delta i studien. Det ville jag. Han sa att min tumör var avancerad, med det menade han att den var stor. Det visste jag. Men han sa också att den var ganska snäll, inte den snällaste, men långt ifrån den elakaste. Jag tänkte på Bamse, "Om man är stor måste man vara snäll". Han ville skriva en remiss för en onkogenetisk utredning. Det var okej. Sen lite i förbigående knappade han på datorn och sa "Jaha, levern utan anmärkning, lungorna utan anmärkning". 

Älskade lungor och lever, bästa betyg i uppförande och ordning! Grattis!

NED - No evidence of disease! Im moving into Nedville - today!

Visst, man kan oroa sig för nästa sexmånaderskontroll redan idag. Men först är det en påsk, en resa till Brännö utanför Göteborg, en resa till Italien, en sommar, och massa, massa annat.

Jag vet inte vad en onkogenetisk utredning eventuellt kan ge, men detta är en sjukdom som är väldigt, väldigt behandlingsbar i tidiga skeden. Det är inte som att veta att man har Huntingtons, om det nu är något genetiskt. Jag håller er uppdaterade.

 

Lottit

18 mars 2008 18:57

Åh, vilket underbart besked! Men att han var tvungen att hålla på det så länge, läkaren...
Grattis och en stor kram.

 

Karin, Lund

18 mars 2008 19:27

Hej

Åh så glad jag blir när jag hör om dessa goda besked!

När vi nu nåtts av det tråkiga tråkiga beskedet om Tintomara, så är du den enda kvarvarande av mina favvo-cancer-blogg-systrar. Så om inte allt det där med LIVET och Ville och Italien och den hägrande sommaren skulle räcka, bidrar jag härmed med ytterligare ett gott motiv till att fortsätta hålla dig pigg och frisk: JAG behöver dina tänkvärda, lågmälda och välformulerade blogginlägg.

Nu förstår du väl att du inte vågar annat än att fortsätta friskna till??

 

Elisa

18 mars 2008 20:24

Inte för att vi trodde något annat, men skönt att höra iallafall. Då är det bara att njuta!
/Elisa

 

Maria

18 mars 2008 20:37

Grattis till goda besked!

Stockholms Ia

 

Maria

18 mars 2008 22:12

Puh, vad skönt att höra! Jag hoppas att du sover gott i natt och känner dig fri! /Mara

 

Sofia RR

18 mars 2008 22:19

Rätt besked!

 

Måns

19 mars 2008 07:34

Så underbaaart stt höra!!
Njut av resor och allt annat som ni har framför er.
Många kramar från Måns

 

DJ

19 mars 2008 10:49

Tack för bra besked, det känns som om himlen är lite blåare idag. Kram till Ville.

 

Ida

19 mars 2008 13:52

MARIA!!! Grattis, jag tänker på dig även om det inte alltid märks i form av samtal! Jag skulle visst skriva någon dikt...ehumm...blivit mindre av det. :)
Kramar i massor och jubel visslingar och applåder åt skötsamma inre organ!

 

Åsa B

19 mars 2008 16:08

Åhh, vad skönt att höra!! Bölig som jag är, sitter jag här på jobbet med glädjetårar i ögonen...

Hoppas att vi ses snart!

Kram Åsa

 

Malin E

19 mars 2008 22:59

Vad skönt att höra Maria! Glad påsk! Hoppas nästa vecka blir bra också.

 

Lotta

4 april 2008 11:10

ah vad skönt att höra att du fick ett bra besked. jag hoppas verkigen som du skriver att du aldrig behöver sätta din fot där igen!! massor med kramar och förstar att du njuter av varen pa ett sätt som vi andra som inte gatt igenom samma sak som du inte har en aning om hur det känns! du AR verkligen en tigermamma!

http://www.gottablandat.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Storebror Vilhelm leker med Duplo i sitt rum. En morotskaka står i ugnen. Lillebror sover under ett fårskinn på uteplatsen.   Två år har gått sedan beskedet att jag hade en tumör stor som en hand i magen. Och nu är jag är mammaledig igen. Lil...

  Jag har inte - fortfarande inte - cancer mer!   Efter jag hade fått beskedet hos den allvarlige kirurgen gick jag upp på röntgenavdelningen för att leta efter ett halsband jag glömde där när jag gjorde lungröntgen för två veckor sedan. (En gång lä...

Idag har jag varit på Spec-MVC, allt är bra med bebisen och miljön runt den. Jag behöver inte gå där mer förrän i juni, jag är en ganska normal gravid kvinna helt enkelt. Tarmarna och livmodern var tydligen två "helt olika saker" enligt doktor Karin....

På semester i Essaouira, Marocko, februari  2009.   Det har gått lång tid sedan jag skrev mina senaste inlägg. Jag har tänkt att jag ska blogga, men jag har plötsligt inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Men jag ska fortsätta. Bloggar man p...

  Under de senaste två och ett halvt åren har jag delvis blivit försörjd av samhället. Först var jag mammaledig i ungefär femton månader. Min mammaledighet var helt underbar - en otroligt lycklig tid i mitt liv. Den började med en okomplicerad gravid...