Ja, bloggen har blivit personlig nu. Här är jag och min son på Tivoli i Köpenhamn i juli.

Jag vaknar vid 5-6-tiden. Tidningsbudet kommer efter ett tag. Om hela familjen lägger sig i en enda stor hög är det lättare att sova. V vill absolut ligga mellan oss, som han är van vid.

Jag har visserligen lätt för att gråta, men jag är stark som en tiger. Om jag bara kan få ha lite tur också, tycker jag nog att jag har resten. Jag känner mig taggad som att jag skulle kunna tävla i Osaka. Men jag måste faktiskt få lite tur, annars funkar det inte.

Vi funderar på vad vi ska göra i helgen. Vi vet inte vad vi får höra på måndag. Det känns som en smart idé att utnyttja den här helgen. Dessutom är ju hösten på intåg.