Hur mår du? Ända sedan augusti har jag haft svårt att svara bra på frågan. Innan jag fick cancer trodde jag att människor som hade cancer av någon anledning skulle må sämre än andra, åtminstone att de skulle må sämre än innan de fick diagnosen. Men det verkar faktiskt inte vara riktigt så, det här är riktigt, riktigt komplicerade grejer.

Jag behandlas i och för sig för cancer, vilket oroar mig. Men mitt övriga liv mår ju bra. Och om jag ser tillbaka på tiden sen augusti så, nej, den har inte varit sämre än någon annan tid i mitt liv. Jag och J och vår lillgrabb har haft det som nästan ingen har - massor av tid med varandra. Vi hann äta frukostar, läsa tidningen, lära oss var näsan satt, traska runt på stan och göra små ärenden i lugn och ro, ta en espresso. Och till skillnad från världen runt omkring så hade jag i och för sig ett stort problem - men å andra sidan försvann samtliga alla andra mindre problem. Kanske är det nån slags pyskologisk princip som det finns ett snyggt namn för - att summan av problem alltid blir ungefär densamma.

Forskare och hälsoekonomer försöker mäta livskvalitet med hjälp av olika frågeformulär. Det finns generella formulär, och sjukdomsspecifika. Innan varje läkarbesök får jag besvara ett antal frågor på en datorskärm (t.ex. Har din sjukdom hindrat dig från att utöva dina hobbies?, Har du mått illa?). Efteråt skrivs ett papper ut med olika staplar. Där kan jag se min livskvalitet jämfört med genomsnittsnorskens (förmodligen är formuläret utarbetat i Norge). Förra gången hade jag en exakt norsk livskvalitet. Jag tänkte mig en glad norrman på tur i solskenet på Glittertind och tänkte att det inte kan vara så illa ändå.

Jag tar sedan med pappret till läkaren som genast lätt kan se var patientens problem ligger. Jag tror faktiskt inte idén är helt dum, men naturligtvis måste man även prata med människan.

Ekonomer kan titta på nya läkemedel och räkna ut kostnaden i kronor per intjänad livskvalitetsenhet. Låter lite konstigt kanske, men hur ska man göra?  

När jag pluggade ryska på gymnasiet så fick vi lära oss tre svar på frågan "Hur mår du?" (Kak djela). Bra (charasjå), normalt (normalna) och sådär (tak sebje).

 

Sofia Andersson

11 januari 2008 08:34

Förmodar att du nu provat din balaclava ett tag, hur upplever du att folk du möter reagerar på detta, undrar eftersom jag använt balaclava i jobbet i skogen iflera år, men möter ofta folk som blir väldigt skepiska när dom ser mej, hur har det varit för dej?

 

Karin/knäppisen från fl

12 januari 2008 11:53

Tack för bloggtipset i min gästbok på FL. Kul läsning !
Åh, jag tycker också det är så svårt att få frågan Hur mår du ? För folk vill egentligen bara höra "jotack, det är bra". Fast jag är brutalt ärlig och säger, jotack, jag mår bra, men jag behandlas för bröstcancer. Sen är det rätt tydligt på mej numera, då jag vägrar peruk o sjal, går runt hårlös istället.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Storebror Vilhelm leker med Duplo i sitt rum. En morotskaka står i ugnen. Lillebror sover under ett fårskinn på uteplatsen.   Två år har gått sedan beskedet att jag hade en tumör stor som en hand i magen. Och nu är jag är mammaledig igen. Lil...

  Jag har inte - fortfarande inte - cancer mer!   Efter jag hade fått beskedet hos den allvarlige kirurgen gick jag upp på röntgenavdelningen för att leta efter ett halsband jag glömde där när jag gjorde lungröntgen för två veckor sedan. (En gång lä...

Idag har jag varit på Spec-MVC, allt är bra med bebisen och miljön runt den. Jag behöver inte gå där mer förrän i juni, jag är en ganska normal gravid kvinna helt enkelt. Tarmarna och livmodern var tydligen två "helt olika saker" enligt doktor Karin....

På semester i Essaouira, Marocko, februari  2009.   Det har gått lång tid sedan jag skrev mina senaste inlägg. Jag har tänkt att jag ska blogga, men jag har plötsligt inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Men jag ska fortsätta. Bloggar man p...

  Under de senaste två och ett halvt åren har jag delvis blivit försörjd av samhället. Först var jag mammaledig i ungefär femton månader. Min mammaledighet var helt underbar - en otroligt lycklig tid i mitt liv. Den började med en okomplicerad gravid...