Jag har valt att tackla den här sjukdomen bland annat genom kontakt med er cancersyrror på nätet. Det betyder mycket peppning och uppmuntring, men också att man får ta del av sådant som är väldigt jobbigt att få ta del av, fast som är verkligheten. Jag kan säga att det allra jobbigaste som jag har varit med om under den här hösten är när jag har fått dåliga besked från mina cancersyrror.

I söndags så avled Bcsyster Cissi som jag länkar till hemma i sin säng. Så sent som för några veckor sedan trodde hon att kunde jobba i vår. Hon var på julmarknad och på sin systerdotters dansuppvisning. Det är sorgligt men det är fint att hon hade hopp hela tiden. Cissi skrev annorlunda än andra bloggare, mer utan krusiduller.

Jag har funderat på hur jag ska tackla det här. Vad man kan göra för att hedra Cissi och min jämnåriga jobbarkompis P som också dog i cancer, under sin mammaledighet. Det enda jag kan komma på är att leva, och göra saker som jag tycker om. Ta vara på mitt liv. Det finns liksom inga andra alternativ som kan vara bättre. P gillade att fiska. Jag kan fortfarande fiska. C var scout och gillade att sitta vid en eld och grilla korv (tror jag). Jag kan tända en eld och grilla korv. Jag kan göra det jag älskar att göra.

Så till er som tycker synd om mig eller om andra som drabbats av svåra sjukdomar, jag rekommenderar att ni tänder en eld och grillar en korv. Eller åker till Ullared. Eller vad ni nu gillar allra mest att göra.

Jag läste i en tidning från Cancerfonden att personer som fått cancer inte drömmer om storslagna resor utan bara om de små sakerna i vardagen. Det är fel. Jag drömmer iallafall om både och.

En sista picknick fick vi i gläntan
En sista tanke om en längtan

En tår som trillar på min kind
En tanke far bort som en vind...

 

Anna

21 december 2007 12:42

Hej Tänkvärda ord som vanligt, tror alla måste bli bättre på att båda "fånga dagen" och göra härligt strorslagna saker=) Själv försöker jag se på rynkorna som dykt upp i ögonvrårna som ett tecken på att jag lever och åldras och vara tacksam för det, typ yippie ett år äldre;-)I år skickade jag inga pappersvykort utan skänkte en slant till barncancerfonden och skickade e-kort via deras sida, toppen tycker jag. Stor Cyberjulkram till dig//Anna

 

Gretchen

23 december 2007 22:58

Blir alldeles chockad när jag läser att Cissi har lämnat oss.....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Storebror Vilhelm leker med Duplo i sitt rum. En morotskaka står i ugnen. Lillebror sover under ett fårskinn på uteplatsen.   Två år har gått sedan beskedet att jag hade en tumör stor som en hand i magen. Och nu är jag är mammaledig igen. Lil...

  Jag har inte - fortfarande inte - cancer mer!   Efter jag hade fått beskedet hos den allvarlige kirurgen gick jag upp på röntgenavdelningen för att leta efter ett halsband jag glömde där när jag gjorde lungröntgen för två veckor sedan. (En gång lä...

Idag har jag varit på Spec-MVC, allt är bra med bebisen och miljön runt den. Jag behöver inte gå där mer förrän i juni, jag är en ganska normal gravid kvinna helt enkelt. Tarmarna och livmodern var tydligen två "helt olika saker" enligt doktor Karin....

På semester i Essaouira, Marocko, februari  2009.   Det har gått lång tid sedan jag skrev mina senaste inlägg. Jag har tänkt att jag ska blogga, men jag har plötsligt inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Men jag ska fortsätta. Bloggar man p...

  Under de senaste två och ett halvt åren har jag delvis blivit försörjd av samhället. Först var jag mammaledig i ungefär femton månader. Min mammaledighet var helt underbar - en otroligt lycklig tid i mitt liv. Den började med en okomplicerad gravid...