Vi har flyttat, när jag packat upp lådorna och hittat kameran ska ni få se lite foton. Både tv, telefon och dator går genom bredbandet, uttagen gäller för allt och man bestämmer för vad genom att stoppa olikfärgade sladdar i olika hål i en så kallad patchpanel i klädkammaren. Vi har fått minst fyra dosor med blinkande lampor i paket från Telia. I klädkammaren fanns inga som helst instruktioner om vilka färger som var vad. Efter en knapp vecka lyckades J klockan halv två på natten få igång dator och teve (dock med lokalnyheterna för Västmanland), hur vet jag inte.

Några dagar under den första veckan hade vi inte ens mobilerna igång, eftersom vi inte visste vilken flyttlåda de låg i. Vi gick omkring i en supermodern lägenhet utan att kunna kommunicera med omvärlden, märkligt ovant.

Jag mår bra. Omgång 2 av cellgifterna är avklarade. Det som känns tydligast är köldkänsligheten i händerna och ansiktet. Jag skulle pumpa cykeln, tog av mig vantarna och tog i den kalla ventilen (jag har lite krångliga franska racerventiler) och det var knappt att jag kunde fixa att skruva på adaptern. På kvällen var vi på Bauhaus och jag lyfte i en kall gatsten, fingrarna började vitna och leva sitt eget liv. Men med rejäla vantar går det bra. Fixar sig allt så känns sådana biverkningar som INGENTING.

Ikväll fick jag veta att min mailmentor E fått tillbaka sin cancer genom metastaser i lungorna. Jag känner henne inte, men hon har hjälpt mig med sina uppmuntrande ord. Cancer har så många ansikten. Går allt på räls är det jobbigt nog. Återfall är för mycket.

Jag tror att jag har kommit igenom den värsta chockfasen och börjar inse att det här är något jag måste leva med ett långt tag framöver. När behandlingen är över så kommer jag omväxlande glädjas över positiva besked och oroas inför nästa undersökning. Och hela tiden känna efter i kroppen om allt känns som vanligt. Samtidigt leva. Nästa vecka börjar yoga- och samtalskursen som jag har anmält mig till. Kanske någon där kan komma med lite pusselbitar till hur det där vanliga livet efter cancer funkar.

 

Lena

2 november 2007 22:27

Skönt att se dig uppkopplad igen!
Välkommen tillbaka till cyberspace!
Kram
L

http://www.cancerkriget.blogspot.com

 

Alexandra

3 november 2007 10:35

Hej Maria!
Vad skönt att höra av dej igen. Har varit inne och kollat på din blogg flera gånger och var rädd att det hade hänt något. Mycket med flytten förstår jag och allt det elektroniska kan ta kål på en innan det funkar.
Kram alexandra

http://www.alexandra-sinaid.blogspot.com

 

Elisabeh

4 november 2007 19:25

Spännande med ny lägenhet! Springer ni vilse och tappar bort varandra nu? Skönt att du mår ok.
Kramis
Elisabeth R

 

Sara S

6 november 2007 09:55

Vad skönt att höra att allt är bra med dig. Hoppas att ni trivs fint i den nya lägeneheten.

 

Lotta Rahm

6 november 2007 21:32

Hej Gea!
Hoppas att du under omständigheterna mår ok. Vad roligt med ny lägenhet, jag skulle gärna vilja se lite bilder. ;-)

En stor krya-på-dig-kram från Lotta

 

Ida

8 november 2007 15:31

Men ingen telefon än... och mobilen dåligt laddad? :( Skype? Kram!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Storebror Vilhelm leker med Duplo i sitt rum. En morotskaka står i ugnen. Lillebror sover under ett fårskinn på uteplatsen.   Två år har gått sedan beskedet att jag hade en tumör stor som en hand i magen. Och nu är jag är mammaledig igen. Lil...

  Jag har inte - fortfarande inte - cancer mer!   Efter jag hade fått beskedet hos den allvarlige kirurgen gick jag upp på röntgenavdelningen för att leta efter ett halsband jag glömde där när jag gjorde lungröntgen för två veckor sedan. (En gång lä...

Idag har jag varit på Spec-MVC, allt är bra med bebisen och miljön runt den. Jag behöver inte gå där mer förrän i juni, jag är en ganska normal gravid kvinna helt enkelt. Tarmarna och livmodern var tydligen två "helt olika saker" enligt doktor Karin....

På semester i Essaouira, Marocko, februari  2009.   Det har gått lång tid sedan jag skrev mina senaste inlägg. Jag har tänkt att jag ska blogga, men jag har plötsligt inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Men jag ska fortsätta. Bloggar man p...

  Under de senaste två och ett halvt åren har jag delvis blivit försörjd av samhället. Först var jag mammaledig i ungefär femton månader. Min mammaledighet var helt underbar - en otroligt lycklig tid i mitt liv. Den började med en okomplicerad gravid...