I lördags kväll drog vi på fest. Vi cyklade dit, det slog mig att jag inte cyklat på länge, inte sen augusti. Jag njöt lite av att cykla i uppförsbacke utan att bli anfådd, att jag inte har nån anemi. Vi hade fixat barnvakt till V.

J: -Vi är på rymmen.

Jag:-Ja, superskönt. På rymmen från CANCERSJUKDOMEN. Vi lämnar den ett tag.

J: -Vi lämnar den hemma.

Jag: -Nej, förresten. Vi lämnade den på sjukhuset.

Paus.

Jag: -Just det. Det gjorde jag ju. Bokstavligen.

Det var skönt med en helt vanlig normal aktivitet som en 30-årsfest. Jätteskönt.

Grattis!