Hej, jag heter Vilhelm. Jag föddes den 13 maj 2006. Jag kom snabbt som bara den och sju veckor tidigare än mina föräldrar räknat med. I början fick jag matas varannan timme, men jag blev snabbt större.

Nu bor jag med min mamma och min pappa i Luthagen, men den 23 oktober ska vi flytta till Kungsängen. Då får jag ett eget rum.

Jag tycker om mat, åtminstone om man får en klunk dryck då och då emellan tuggorna. Mjölk är väldigt gott. Numer äter jag det mesta av det mamma och pappa äter. Jag kan äta med händerna och ibland dricker jag själv, men har ännu inte riktigt förstått hur man använder bestick. På morgonen brukar jag äta gröt, men till lunch och middag äter jag antingen vad mina föräldrar äter eller en stor barnmatsburk. Ofta får jag lite välling på kvällen innan jag går och lägger mig.

Mamma och pappa är inte så noga med tider, utan jag får sova när jag har lust. Ofta brukar jag sova som en spansk bäbis, med siesta och sena kvällar. Jag sover bra i mammas och pappas rum, ofta hela natten. Jag älskar att somna när det rör sig, i vagnen eller i bilen. Bäst mår jag om jag får sova några timmar efter lunch.

Jag tycker om att sjunga. Just nu håller jag på att lära mig ”Lille katt” och ”Lilla snigel”. Om det finns ett piano eller andra instrument så tycker jag om att prova det. Jag kan inte gå själv än, men tycker om att klättra uppför och nerför trappor. Jag tycker också om datorer, mobiltelefoner, fjärrkontroller och andra tekniska prylar där det händer saker om man trycker på knapparna.

Om jag är kinkig blir jag snabbt glad om jag får något besök och någon leker med mig. Jag är bra på att packa upp saker, men har inte lärt mig att packa ihop dem igen. Dock trivs jag med att bädda sängen och gömma mig under överkastet. Ibland kan jag bli väldigt arg då mina föräldrar vill gå ifrån lekplatsen eller andra roliga ställen innan jag är klar. På lekplatsen tycker jag att det är roligast att gunga, men ibland så trivs jag med att sitta still i sandlådan och känna lite på sanden, som tjuren Ferdinand. Andra intressen är att klättra uppför rutschkanan. Att bada är roligt, överhuvud taget tycker jag om att leka med vatten.

(Vilhelms brev till dagis. Han börjar på måndag. Spännande!)

Till dig som avstår från alkohol på grund av läkemedel, graviditet eller av andra skäl har jag två tips. Alkoholfritt vin tycker jag smakar som dyr jos och känns smått onödigt att kånka hem från Systemet. Däremot gillar jag en produkt som heter "Sanbitter", finns på Systemet i små, snygga flaskor. Sexpack. Smakar och ser ut som Martini bitter. Bittra ämnen sägs också stimulera aptiten, så J har köpt hem ett litet lager till oss som fördrink.

Den dryck som passar bäst i längden att dricka till god mat om man avstår från alkohol tycker jag är Jokk tranbärsjuice. Den är inte söt och sliskig, utan fräsch och funkar som något slags vinsubstitut utan att låtsas vara det.

Dagens lyx: Att ha en granne som man kan komma och gå hos. Som fixar te och macka till mig och där V har roligt, och får mig att glömma bort att jag nyss mådde illa.

Idag har vi fixat lite med att utrusta Vilhelm inför dagisstarten. Det känns lite som om man ska sätta honom ensam mitt i svenska fjällvärden i ösregn i en vecka.

Det är ganska trixigt att köpa skor till någon som inte går själv. Vilhelm verkar mest konfunderad över varför han ska ha massa klumpiga prylar på fötterna. Han tittar misstänksamt på dom och prövar om de går att ta av. Hittills har han mest varit barfota i sommarvärmen. Vi kände oss osäkra på vilka skodon som funkade bäst så det blev fyra (!) par tillsist. "Skor", lätta kängor i två olika storlekar och ett par gummistövlar.

Hamnade sedan på IKEA för att köpa flyttlådor. Hela familjen åt massor av köttbullar med potatis och sås och efteråt. Sedan började jag få akut ont i magen som svår mensvärk eller föda barn-värkar. Jag ville gråta, började nästan hyperventilera och blev rädd eftersom jag vet vad det beror på. Cancersmärtor. Rusade ut till bilen, IKEAs labyrintsystem kändes enormt irriterande, körde hem och tog värktabletter av olika typ. Nu känns det bra igen, men det var otäckt. Det är mycket psykiskt. Mensvärk och föda barn-smärta är positiv, men det är inte detta.

Men om en vecka, jag LÄNGTAR, så packar jag väskan för att lägga in mig. Och vad som än händer, så är det helt klart att tjocktarmstumörens dagar är räknade. Snyltaren har sju (7) dagar kvar. Jag upprepar, sju. Sju, sju, sju...

Min sambo J fyllde 30 år idag. Vi hade ett litet släktkalas, dagen blev lyckad.

Dagens lyx:

-Räk- och laxsmörgåstårta, som vi INTE gjorde själva utan köpte från smörgåsbutiken tvärs över gatan.

-Jättegoda tårtor med marsansås, brandy, blåbär och björnbär. Vi bakade INTE tårtbottnarna och vi har INTE plockat bären. Min insats begränsade sig till att pyssla ihop marsinpanrosor av den FÄRDIGFÄRGADE marsipanen.

-Dagens höjdpunkt var att dansa till femtiotalsjazz på Uppsala stadsbibliotek under Kulturnatten. Riktigt trevlig stämning. Efteråt blev jag trött, men då var klockan ändå midnatt. Vilhelm slocknade nån timme innan dess.

Förra veckan var nog egentligen en enda stor chock, även om jag och vi lyckades hantera den. Sättet vi gjorde det på var nog att vara ganska konstruktiva. Jag började skriva i den här bloggen, jag mailade, sms:ade, ringde runt, träffade människor, sög i mig stöd. Och Johan började jämföra olika bärbara datorer och införskaffade en sån eftersom jag kände att jag ville ha en sådan OM jag skulle behöva vara mycket på sjukhus. Och så hade vi lite praktiskt att fixa med lägenheterna. Det som var jobbigt i början av veckan var att jag fastade hela måndag och tisdag (på grund av colonoscopin) och en stor del av onsdagen (på grund av röntgen). Det gör inte att man har lättare att hantera ett cancerbesked.

I måndags så kom ett viktigt meddelande. Det är först efteråt jag insett vilken läskig situation vi var i. Men jag sov natten innan och låg och när jag somnade yrade jag om att vi var familjen "Tiger" bland Luthagens alla människofamiljer. Ville vår lilla tigerunge som sjunger "Lilla katt".

Efteråt var vi lättade. Sen följde nån liten backlash av typen "Allt är inte klart än, ta inte ut för mycket i förskott!". Och nu har jag blivit trött. Det krävs lite energi att smälta och bearbeta allt det här. På ICA satte jag mig på en pall vid brödet och en kvinna kom fram och frågade om hon kunde hjälpa till. Det är en del som händer och jag får nog ta det lite lugnt, helt enkelt.  

Ovan toppflaggan på Kebnekaises sydtopp. Positiva affirmationer.

Igår var vi riktigt glada, jag var nog lite speedad. Sen kom lite av en backlash. Jag insåg att det fortfarande är besked som ska väntas på och beslut som ska tas. Att det tar tid. Att jag kan få leva med detta ett tag. Att man inte vet allt än.

Men i morse ringde telefonen, innan vi ens hade hunnit gå upp. Det var läkaren från igår som hade en tid till mig. Nu ser mitt preliminära schema ut såhär:

Fram till operationen: Sova ut på mornarna, äta, försöka ha det bra. Att starta upp ärenden på jobbet känns inte meningsfullt.

18 september: Inläggning på kirurgen

19 september: Operation, halva tjocktarmen snittas bort och skarvas ihop

20-21-22??? september: Ligger kvar tills det är dags att åka hem

Tumören och omkringliggande lymfkörtlar m.m skickas till patologen. Efter två veckor får jag besked om tumörens stadium och om den spritt sig till lymfkörtlar etc. Beroende på detta väljer man tilläggsbehandling (cytostatika, strålning?). Till så unga personer som mig ger man ofta sådan behandling oavsett.

Jag har blivit sjukskriven till slutet av oktober, men skulle det vara så att jag kan/ vill jobba tidigare går ju det.

Okej, det är inte över än. Man kan inte se allt med magnetkamera. Det kan finnas mikrometastaser, det kan finnas metastaser i lymfsystemet som inte syns. Man vet mer när man opererat bort tumören.

MEN: Man kunde inte se några metastaser på magnetröntgen. Tumören verkade vara av den "vanliga" typen. Cellerna verkade vara "medeldiffrentierade". För att citera läkaren så var beskedet "Så bra som det kan vara". Att jag har cancer visste jag ju redan.

Nu är det operation som gäller. Jag har inte fått någon tid än men har tydligen "dubbel förtur". Om de inte hört av sig om två dagar kommer vår massiva tjatkampanj börja. Ackis, akta er för den.

Kort sagt, jag har lite tur kvar på min sida ändå. För övrigt ringde telefonen just och kallade J till en jobbintervju.

Men som sagt, det är inte klart än, jag behöver ert fortsatta tumhållande.

Smilodon (grekiska knivtand), utdött släkte inom familjen kattdjur, innehållande de "sabeltandade" katterna (sabeltandad tiger etc). Utmärkande var två extremt långa hörntänder.

Smilodons föregångare var Machairodus, som inte fick någon annan känd efterföljare. Namnet Smilodon betyder "knivtand", ett mycket passande namn som syftar på de enorma hörntänderna. Smilodon kallas allmänt för sabeltandad - namnet sabeltandad tiger är inte så bra med tanke på att det inte rör sig om någon tiger eller tigersläkting. Att med sabeltandad tiger avse smilodonerna är inte heller helt lyckat eftersom det finns andra grupper kattdjur med lika sabelliknande tänder men som inte tillhör släktet Smilodon.

Fem arter har beskrivits (även om inte alla dessa i längden kommer att ses som arter),

• Smilodon gracilis, levde mellan ungefär 2,5 miljon-500,000 år sedan
• Smilodon fatalis, levde mellan ungefär 1,6 miljoner-10,000 år sedan - 100-120 cm hög, 270-360 kg
• Smilodon populator, levde mellan ungefär 1 miljon-10,000 år sedan
• Smilodon californicus
• Smilodon floridus

(de två sistnämnda kan komma att betraktas som underarter till S. fatalis)

En fullvuxen Smilodon vägde omkring 200 kg. Samtliga hade kort svans, kraftiga ben och massivt huvud. Dess storlek motsvarar ungefär ett lejons, men kraftigare och nästan dubbelt så tung. Käkarna kunde öppnas 95 grader, för att exponera de cirka 17 cm långa huggtänderna.

Bland de viktigaste fyndplatserna för smilodonfossil är La Brea i Los Angeles. De många smilodon som hittats där är orsaken till att Smilodon är de förhistoriska katter som paleontologer har bäst kunskap om.

Smilodon antas ha jagat, och eventuellt ha levt, i flock. På endel fyndplatser har flera Smilodon hittats omkring ett större bytesdjur.

Jakten antas ha gått till så att Smilodon tog sig upp på ryggen och höll sig kvar med hjälp av de starka benen. Sedan använde den de långa tänderna för att tillfoga bytet allvarliga sår så att bytet senare dukade under.