Jag kände mig uttråkad direkt när jag vaknade. Orättvist behandlad av livet och arg. Jag tog en promenad i korridoren. Då kändes det bättre. Sedan har dagen fortsatt med att jag fick byta rum, till ett rum med tre rumskamrater. Jag tycker det är skönt när det händer lite, folk går in och ut. Jag har ätit och är till och med hungrig. Jag har gjort ett A.

På kvällen pratade jag med en zoolog, han hade sysslat med havsborrar. Och med en 23-årig tjej som utbildade sig till elektriker och körde taxi på natten. Och med en snäll kvinna från Turkiet. Det finns historier att lyssna på överallt. Som när taxitjejen körde på en pudel, aj, det är svårt att låta bli att skratta när man inte får.

Ronden förbi mig var blixtsnabb. Planen är att skriva ut mig på måndag, men jag får åka hem på permis redan imorgon om jag vill. I morse blev jag chockad över beskedet, men under dan har jag bättrat på mig och tanken är nu inte lika osannolik. Men J och V är förkylda, och jag bor ju tre trappor upp utan hiss, så jag väntar. Minst till söndag. Antagligen till måndag.

Dagens lyx: Att äta utan att må illa. Att skratta. Att jag har fått träffa en kurator som jag tyckte verkade schysst och hjälpsam.

Himlen börjar ljusna. Jag mer eller mindre sovit, eller vilat, från tio tills nu. Det känns bra, nätterna blir lätt långa på sjukhus. Jag har en klocka på väggen som tickar, tickar...

Igår var nog egentligen en ganska bra dag, även om det kan vara svårt att se det. Jag gick säkert fyra varv i korridoren runt avdelningen, med en gåstol. Jag åt en halvfrukostmacka, en halv lunch, en halv middag och en kvällsmacka utan att må illa nästan alls. Jag fick besök av Ville och Johan, Ville har antingen problem med tänderna eller så har han fått en dagisbacill. Vi lånade en termometer och tempade honom till 39,8. Efteråt trodde de att det var min temp och det hade ju varit värre. Ville kröp ju omkring, ganska glad ändå. Och så fick jag besök av otroligt underhållande K. K jobbar på Giftinformationscentralen och där har man haft felringningar av typen:

-Jag undrar om jag verkligen måste gifta mig med släkting?

-My wife is 40 years old and she likes this and that, what would be the perfect gift for her?

-Frågor om begravningar som kommer av missförstånd att det handlar om griftinformation.

Efter K kom E, Villes gudmor. Väldigt trevligt. Det är skönt att prata bort lite tid.

En av kirurgerna som opererade mig kom in och informerade. De hade varit totalt fyra kirurger involverade, två tarm- och sedan kallade de på två urologiska. Min tarmtumör var nämligen ganska stor och hade växt fast i urinblåsans tak. Därför var de tvungna, att ta bort en bit urinblåsa förutom 30-40 cm av vardera tunntarm och tjocktarm. För tillfället har jag kateter, som jag kommer att ha i två veckor, sedan ska skillnaden vara att jag måste springa på toa oftare. Efter tre månader ska det vara ungefär som vanligt, urinblåsan växer tydligen till sig. Märkligt. Kirurgen försäkrade oss om att de varit väldigt noggranna och sytt extra fint så att det snabbt kan läka. För efter det är läkt måste jag börja med cellgifter.