Själva operationsbiten kommer att gå bra. Det känner jag. Jag kan knappt röra mig, det känns att någon har varit inne och rotat i min kropp och skurit upp mig. Men det är ingen outhärdlig smärta, det räcker med lite morfin och paracetamol. Hittills har jag inte mått illa heller, iallafall inte sen FÖRE operationen. Mest av nervositet.

Jag har fått en ostmacka att testa att tugga på. Och medan de bäddade sängen puffade de upp mig till att hänga över en gåstol. Yr och utan att riktigt kunna sträcka på mig tittade jag ut över Uppsala.

Det är väl ständigt studenter på ett sjukhus och de flesta som sköter om mig är i min ålder. Det känns lite konstigt, jag tror jag känner igen en tjej från en fest. När de skämtar med varann så känns det märkligt, jag borde snarare vara på den sidan än ligga här efter en tarmcanceroperation.

Snart får jag prata med opereratörerna. Som jag skrev igår är jag lite orolig att de sa säga något obra. Annars är allt lugnt, då kör vi på till nästa besked om två veckor.  

 

Anette

20 september 2007 16:47

Oj jag tyryckte försnabbt första gången sådärför fick du ett tomt meddelande! Sorry!
Så skönt att du har varit uppe på benen redan, imponerad må jag säga!
Ville mest komma in och säga hej igen :-)

Kram

http://maskros.bloggagratis.se

 

Daniel (f.d. inneboendes kompis)

20 september 2007 17:37

Kämpa på nu tjejen ... Så väntar jag på positiva besked ... kram

 

ingegard-rune@telia.com

20 september 2007 17:46

Maria! Viföljer din dagbok med spänning och håller alla våra tummar och har tät kontakt med Växjö. Må så gott och stanna på sjukhuset så länge Du får. Vi förstår Din hemlängtan men Johan och Ville får hälsa på Dig istället.
Kramar från Ingegärd och Rune

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Storebror Vilhelm leker med Duplo i sitt rum. En morotskaka står i ugnen. Lillebror sover under ett fårskinn på uteplatsen.   Två år har gått sedan beskedet att jag hade en tumör stor som en hand i magen. Och nu är jag är mammaledig igen. Lil...

  Jag har inte - fortfarande inte - cancer mer!   Efter jag hade fått beskedet hos den allvarlige kirurgen gick jag upp på röntgenavdelningen för att leta efter ett halsband jag glömde där när jag gjorde lungröntgen för två veckor sedan. (En gång lä...

Idag har jag varit på Spec-MVC, allt är bra med bebisen och miljön runt den. Jag behöver inte gå där mer förrän i juni, jag är en ganska normal gravid kvinna helt enkelt. Tarmarna och livmodern var tydligen två "helt olika saker" enligt doktor Karin....

På semester i Essaouira, Marocko, februari  2009.   Det har gått lång tid sedan jag skrev mina senaste inlägg. Jag har tänkt att jag ska blogga, men jag har plötsligt inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Men jag ska fortsätta. Bloggar man p...

  Under de senaste två och ett halvt åren har jag delvis blivit försörjd av samhället. Först var jag mammaledig i ungefär femton månader. Min mammaledighet var helt underbar - en otroligt lycklig tid i mitt liv. Den började med en okomplicerad gravid...