Klockan är 22:37 och jag funderade nästan på att fega ur och inte skriva något inlägg idag, ni vet ju inte om att jag har lyckats logga in mig på sjukhusets trådlösa nätverk och fått perfekt internetåtkomst direkt från operationsbordet. Jag måste erkänna att jag inte är helt lugn för tillfället.

Jag oroar mig inte särskilt mycket för själva operationen, såret, smärtan, illamående... Nästa gång jag skriver kanske jag tycker att jag borde ha gjort det. Jag vet inte vad jag har att vänta mig, jag tänker att det borde lösa sig, åtminstone efter ett tag. Jag får väl ha ont. Men jag kommer få en morfinpump som jag själv kan styra. Morfin borde väl funka? Jag har tackat nej till epidural, jag oroas av tanken på det och är rädd för komplikationer, narkosläkaren såg min oro och trodde att morfin skulle fungera väl så bra.

Jag är nu själv i rummet, som har två sängar, och en fantastisk utsikt över ett höstligt Uppsala med slott, domkyrka, Musikens hus och silosarna som vi kommer att bo bakom snart. Jag är på sjunde våningen. Skymningen var rosa. Det står en plastorkidée i fönstret. Jag har teve (tyvärr är fjärrkontrollen borta), telefon och...bäst av allt, J fixade in mig på universitetets internetkonto. Det var en nöjd J som visste att det var vad jag allra mest önskade mig.

Jag har fått prata med sjuksköterskor, läkare, tagit EKG, tagit blodprover,

pratat med sjukgymnast, pratat med narkosläkare, pratat med operatören (det kallas så). Jag har fått två påsar blod på grund av att blodvärdet sjunkit igen, hyfsat god mat, smärtstillande, blodförtunnande spruta i låret. Jag vägde mig och jag hade inte gått ner så mycket alls. Snarare har jag gått upp senaste veckorna, skulle jag tro. Det är tack vare er, som stöttat mig så att jag mått mindre illa och ätit bra. Illamående är så psykiskt, iallafall till en viss gräns går det att övervinna, jag lärde mig det under graviditeten och det verkar även fungera så nu.

Det jag är orolig för är att med blotta ögat ska upptäcka något när de är inne och gräver i mig. Något obra. Jag frågade läkaren. Han sa (såklart): -Jag kan inte lova något. Jag funderade och frågade: -Så det skulle kunna vara så att jag vaknar upp och tumören är kvar?

Men där svarade han: -Nej.

Så det är iallafall säkert. Den kommer att vara borta, inshallah.

Dagens lyx: Det trådlösa nätverket som gör att jag har direkt tillgång till att maila och skriva av mig allt som jag inte lyckas lämpa på min andra lyx: min sambo och min lille tigerunge, som varit här större delen av dagen. Och så maillistan "ungavuxna" (som har/ haft cancer), skönt att kunna ropa till någon som vet exakt vad det handlar om. Narkosläkaren tittade idag på mig och sa: "Du är ung". Paus. Vad ska jag svara på det?

Jag föreslår att ni hänger med ett tag till. Själv har jag inget val. Och det kommer inte bli någon censur här. Man kan tyvärr inte smita från verkligheten.

 

Lena Ahlström

19 september 2007 07:24

Jag är med dig och hejar på dig!! Lycka till idag!

 

Gunsan

19 september 2007 08:52

Lilla gumman, Jag vidarbefodrar en fras som min granne sa till mig när mitt liv ställdes på sin spets" det blir aldrig så illa som man tror" och faktum är att det hitentills har stämt för mig. Jag tänker på dig och sänder varma tankar. Lite förströelser: Jag har precis slukat Stieg Larssons trilogi."Män som hatar kvinnor" " Flickan som lekte med elden" och "Luftslottet som sprändes" Det är ju svårt att rekomendera böcker till någon man inte känner, men jag slukade de tre i rasande fart. Lycka till! Kram Gunsan

 

Anette

19 september 2007 08:59

Idag är dagen du har längtat så efter, din tönttumör (som du själv kallar den) ska bort och förbli ett minne blott! Snart har du din kropp för dig själv igen och den icke välkomna hyresgästen är borta! :-)
Jag har följt din blogg här sen första dagen men inte skrivit till dig mer än en gång, har svårt att finna orden. Men jag blir gång på gång så imponerad av din styrka och din enorma vilja att klara detta! Jag sa det första dagen till dig och jag säger det igen... - VILKEN STARK KVINNA DU ÄR!!
Nästa gång jag tittar in har du säkerligen blivit opererad och jag hoppas att du inte kommer ha så ont och att morfinpumpen fungerar bra på dig som smärtlindring!

Lycka till idag och du finns i mina tankar hela dagen lång!! Kram Kram

http://maskros.bloggagratis.se

 

Pysan

19 september 2007 09:54

Önskar dig lycka till på operationen. Det ska gå bra ska du se...

Tänk sen på knölen.. han blir snittat i mindre beståndsdelar och undersökt... du slipper honom.. han får sin dom...

Kram i överflöd...
Pys

http://pysan.wordpress.com

 

Anna

19 september 2007 10:53

Stort Lycka till!!!! kram Anna

 

Lena

19 september 2007 12:12

Jag hänger med!
Kram

http://www.cancerkriget.blogspot.com

 

Isabelle

19 september 2007 13:14

Håller mina tummar för dig och skickar mängder med god energi. Heja dig, vad du är bra!! Styrkekram.

http://www.humleochdumle.se

 

Nilla

19 september 2007 16:49

Jag hoppas att det har gått bra för dig idag och att snyltaren är avlägsnad!!!

http://mina-tankar.bloggagratis.se

 

UD

19 september 2007 17:21

Hej Maria
Vi är många som tänker på dig och hoppas allt går väl. Jag har själv kämpat med prostatacancer så jag känner alltför väl hur ångesten kan gripa tag fra innan man vet besked - är det någon spridning eller...
När jag några veckor efter operation med lymfkörtelutrymning fick beskedet att ingen spridning kunde konstateras så var det som att få livet tillbaka. Du kanske också har läst det men då man frågat olika grupper av människor om hur de uppfattar sin livskvalite så finns det inga som är så positiva som fd cancerpatienter, mao den grupp som troligen du och jag snart tillhör.
Ulf Djupedal med familj

 

Mara

19 september 2007 17:26

HEEEJ!!Coolt att du skriver direkt ifrån operationsbordet. Jag har undrat så mycket hur det går. Mått lite symbios-illa och känt mig nervös å dina vägar. Fast, peppar peppar så har jag förtroende för vården och det verkar du åxå ha. Tillit är nog så bra. Låt dem plocka ut vad de vill, du kommer känna dig friare efteråt.../KRAM M

 

Åsa bard

19 september 2007 22:56

Hej Gea!

Nu är det kväll dagen D och jag har tänkt på dig hela dagen. Hoppas att allt har gått bra! Du är en stark tigermamma så det här fixar du!!

Kramar i kubik,
Åsa

 

Anette

20 september 2007 08:54

Hej!
Så roligt att du hörde av dig till mig, vad glad jag blev!
Förstår att du har svårt att röra dig, har du mycket ont? Dum fråga kanske...
Gick allt som förväntat? Förstår om du inte orkar svara!
Idag regnar det över Skåne och det är väldigt höstlikt på många sätt jag tycker hösten är vacker sålänge det inte regnar som idag ;-)

Vila nu riktigt ordentligt, massor utav kramar från mig!!

http://maskros.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Storebror Vilhelm leker med Duplo i sitt rum. En morotskaka står i ugnen. Lillebror sover under ett fårskinn på uteplatsen.   Två år har gått sedan beskedet att jag hade en tumör stor som en hand i magen. Och nu är jag är mammaledig igen. Lil...

  Jag har inte - fortfarande inte - cancer mer!   Efter jag hade fått beskedet hos den allvarlige kirurgen gick jag upp på röntgenavdelningen för att leta efter ett halsband jag glömde där när jag gjorde lungröntgen för två veckor sedan. (En gång lä...

Idag har jag varit på Spec-MVC, allt är bra med bebisen och miljön runt den. Jag behöver inte gå där mer förrän i juni, jag är en ganska normal gravid kvinna helt enkelt. Tarmarna och livmodern var tydligen två "helt olika saker" enligt doktor Karin....

På semester i Essaouira, Marocko, februari  2009.   Det har gått lång tid sedan jag skrev mina senaste inlägg. Jag har tänkt att jag ska blogga, men jag har plötsligt inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Men jag ska fortsätta. Bloggar man p...

  Under de senaste två och ett halvt åren har jag delvis blivit försörjd av samhället. Först var jag mammaledig i ungefär femton månader. Min mammaledighet var helt underbar - en otroligt lycklig tid i mitt liv. Den började med en okomplicerad gravid...