Innan vi ens hade ringt och tjatat om tid för röntgen så ringde telefonen. Jag fick tid idag för röntgen! Kändes skönt att jag prioriteras högt. Är det för att jag är illa därann eller är det för att jag är ung och småbarnsmamma? Eller kanske båda?

Jag fick dricka ett kontrastmedel som inte smakade ett dugg. Eftersom sjukhusmiljön kändes jobbig och skrämmande satte vi oss i det lilla biblioteket. Det var ett litet rum, de som jobbade där såg mina tårar men log bara, lekte med Ville och sa inget. Det kändes bra att sitta där.

Själva datortomografin var mest en lite surrealistisk upplevelse. På måndag får jag resultaten och jag är livrädd. Visst, jag kan ju ha tur, men tumören såg så skrämmande ut. Jag ångrar att jag såg den.

Annars har jag mest pratat i telefon och mailat idag. Nu hör alla av sig, jag hoppas att det fortsätter. Får jag ett hyfsat positivt resultat på måndag ska jag nog försöka mig på en liten utflykt till jobbet eller så. Jag vill inte bli nån cancerskummis.

Dagens lyx: Min granne Jessica kom med nybakt bröd. Hur snällt är inte det? Vår lägenhet såldes för 1,3 miljoner. Områdesrekord typ, otroligt.

V dricker välling och somnar som en stock numer.

Men jag hoppas att den kan komma tillbaka, om så för en stund.

Den här bloggen kommer att förändras. Jag funderade på att göra en ny, men såhär kl 06:19 dagen efter att jag fått veta att jag har cancer, bestämmer jag att jag fortsätter här. Min tanke har aldrig varit att bloggen skulle vara personlig, men nu får det bli så.

Det började i juni. Med min tunga, tror jag. Med lite frossningar. Med att jag blev trött när jag cyklade i uppförsbackar. Med att jag, som alltid älskat mat, inte hade nån matlust. Med att jag gick ner i vikt. Jag var mammaledig, med min son på 15 månader. När jag börjat jobba gick jag till husläkaren. Jag tänkte att jag gått ner i vikt på grund av amningen, att jag hade någon brist på nånting. Jag hade ammat som sjutton. Min son vaknade på nätterna, jag ammade. I efterhand, nu när jag slutat amma, så sover han hela nätterna, så jag missförstod kanske nåt där.

Iallafall, jag kom till husläkaren som en väldigt trött patient. Jag hade 56 i blodvärde och fick en remiss till akuten. Där fick jag fem påsar blod. De trodde att det berodde på en blödning från tarmen, men ingen sa något om cancer. Jag var väl för ung.

Igår, en dryg vecka senare, undersöktes min tarm med en kamera. Jag låg själv och tittade på skärmen och tyckte det var lite spännande. Min tarm såg snygg och frisk ut, tyckte jag själv. Ända tills vi kom till TUMÖREN. Den var grå och hemsk. Som ett skräckexempel ur en skolbok. Jag önskar att jag inte tittat. Bilden etsade sig fast på min näthinna. Skärmen var så stor, som värsta platt-tv:n. I färg. Alldelles för tydlig.

Efteråt tyckte de att jag skulle vila. Vem vill vila i en sådan situation? Jag irrade omkring i korridoren efter någon som kunde hålla mig sällskap tills min sambo och son kommit. De är den enda anledningen till att jag ändå funkar.

Det känns som jag haft sån jäkla otur. Man får inte sån här cancer när man är 31. Vid nästa undersökning ska de se om cancern spridit sig. Ska min otur fortsätta eller kan det vända? Om den inte har spridit sig kan det fixas med operation och kanske gå ganska lätt, om den har spridit sig så vet jag inte. Skriv gärna och peppa mig. Jag är sällskapsjuk till tusen just nu och blir bara glad. Skriv om din nya hundvalp eller om solnedgången på Kos. Men skriv inte "Stackars dig" eller "Jag beklagar". Jag gillar inte tanken att bli tyckt synd om.

Astrid Lindgren brukade börja sina telefonsamtal med sin syrra med "Döden, döden" när hon blev gammal. Det var alltid någon vän eller släkting som var sjuk eller hade dött, som det blir när man blir gammal. "Döden, döden", och sen var det avklarat.

Gårdagens lyx: Det är väldigt svårt att vara lyxig på sjukhus. Det är väldigt svårt att vara lyxig när man har fått cancer. Men man måste försöka, oavsett vad som händer, annars är man illa ute. Vad var lyxigt igår? Sjukhusstrumpbyxorna som gick till ovanför knäna? Saftglaset efter beskedet? Nej. Det lyxiga igår var att åka till Vårdsätra skulpturbark, längst in fanns en liten bänk med utsikt över vattnet. Vi satt där när det började mörkna, V (sonen) sov i sin vagn. Det speciella var att de hade ramat in utsikten som en tavla. Åk dit och titta, det var effektfullt och smart.

Lyx 2. Vi säljer vår lägenhet. Budgivningen pågår. I början av sommaren fick vi ett "förhandsbud". Mäklaren skulle gå på semester, han rekommenderade oss att ta budet, sa att det var bra. Det var ju en easy way out för honom, på det sättet slapp han massa jobb. Vi sa ja. Dagen efter ångrade jag mig. Om en person ville bjuda så mycket, måste fler vilja det, resonerade jag. Det visade sig att jag fick rätt. Jag ligger 150 000 plus just nu, vet inte om det är slut än. Det handlar inte om pengarna, jag har cancer. Det handlar om att jag är nöjd att jag vågade ändra mig och ha is i magen. Det var coolt gjort.