När jag blev gravid och började leta i garderoberna hemma hos mamma och pappa hittade jag plastkossor som vittrade sönder och dammiga, högallergena mjukisnallar. Och så hittade jag ursnygga skallror i trä från BRIO. Precis likadana säljs glädjande nog fortfarande. BRIO satsar, och tittar man in på hemsidan så ser man att de har definierat sin målgrupp. Det förvånade mig att man kan vara så tydlig. Läs här (utdrag från hemsidan):  

"Barn trivs bäst på landet. Det bara är så. Där det är nära till kor, röda stugor och fiskrika sjöar. Där det alltid finns en kompis i granngården och det står en ständig doft av nybakade kanelbullar. På landet finns det alltid en vuxen som har tid. Där kommer mamma och pappa hem senast vid halv sex.

Men vänta ett slag. Stämmer det verkligen? Det är på landet som det är svårast att hitta jobb och få ekonomin att gå ihop. Och det är inte ens säkert att det finns särskilt många barn där, eftersom nativiteten på sina ställen är väldigt låg. Tänk om det bara finns ett enda jämnårigt barn, som ditt barn inte vill leka med.

Tack gode Gud för stan. Här finns allt ett barn behöver: olika kompisar, bio, kiosker med tidningar från hela världen, muséer, barnteater. Och även om citymamma och citypappa kanske jobbar över lite längre så har de obefintliga restider – de slipper den där timmen till och från jobbet.

Och ärligt talat — behöver barnen verkligen den där svampskogen varje dag? Räcker det inte med en stor park? Med lekplats och klätterställningar. Med massor av andra barn som bor i närheten. Kanske finns det till och med en liten damm att plaska i. Och när man gjort det kan man ju gå hem på två minuter. Och titta på kossor på TV eller spela GameBoy.

Egentligen vet jag inte vad jag talar om. För Stockholm är ju ingen riktig storstad. Med sin miljon invånare ganska utspridda, allt sitt vatten, sina parker och sin rena luft är det aldrig långt till landet ändå.

Jag har alltid tyckt att stadsbarn är lite coolare. Streetsmarta. Inte så blåögda. De förstår tidigt att de inte alltid ska göra det som folk säger till dem. De tänker själva, analyserar, läser av. En bra grund för att bli en klok människa.

Och visst ruvar landsorten eller förorten på massor av osynliga faror? Att växa upp där man möter likadana bilar framför likadana småhus med likadana rabatter och samma rädsla för allt som avviker verkar inte särskilt utvecklande. Eller så skapar det en osedvanligt stark fantasi.

I stan finns alla möjliga människor och familjer, utan att det är något konstigt med det. Det finns nära till alla möjliga hobbies, även om det råkar vara fäktning och samlande av indonesiska frimärken. Det är oftast bara att åka ett par tunnelbanestationer för att komma rätt.

En stad är en bra start för ett fritt sinne. Finns det en finare gåva till ditt barn?

Foto: Eget. Skallran är 30-40 år gammal, minst. Pris: Med tanke på träleksakernas livslängd är priset inte så högt. En ny skallra liknande den på bilden kostar ca 70 kr.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Storebror Vilhelm leker med Duplo i sitt rum. En morotskaka står i ugnen. Lillebror sover under ett fårskinn på uteplatsen.   Två år har gått sedan beskedet att jag hade en tumör stor som en hand i magen. Och nu är jag är mammaledig igen. Lil...

  Jag har inte - fortfarande inte - cancer mer!   Efter jag hade fått beskedet hos den allvarlige kirurgen gick jag upp på röntgenavdelningen för att leta efter ett halsband jag glömde där när jag gjorde lungröntgen för två veckor sedan. (En gång lä...

Idag har jag varit på Spec-MVC, allt är bra med bebisen och miljön runt den. Jag behöver inte gå där mer förrän i juni, jag är en ganska normal gravid kvinna helt enkelt. Tarmarna och livmodern var tydligen två "helt olika saker" enligt doktor Karin....

På semester i Essaouira, Marocko, februari  2009.   Det har gått lång tid sedan jag skrev mina senaste inlägg. Jag har tänkt att jag ska blogga, men jag har plötsligt inte riktigt vetat hur jag ska formulera mig. Men jag ska fortsätta. Bloggar man p...

  Under de senaste två och ett halvt åren har jag delvis blivit försörjd av samhället. Först var jag mammaledig i ungefär femton månader. Min mammaledighet var helt underbar - en otroligt lycklig tid i mitt liv. Den började med en okomplicerad gravid...